Att bli förälder till sin förälder
Publicerat på FamilyLinks Facebooksida
30 november 2018
I en krönika i Expressen häromdagen berättade journalisten Jenny Strömstedt om sin pappa som har drabbats demenssjukdom. En text full av varma minnen och beskrivningar av en närvarande och kärleksfull pappa, men också en skildring av den sorg som det innebär att se honom förändras och försvinna. Efter varje pappabesök upplever hon att deras gemensamma livshistoria blir allt suddigare.
Demens drabbar många
Den här situationen kan nog många känna igen sig i. I Sverige lever 150 000 personer med någon form av demenssjukdom, och varje år insjuknar cirka 25 000 personer. Runt alla dessa människor finns partners, släktingar, vänner och kanske barn och barnbarn som direkt eller indirekt kommer att påverkas av sjukdomen.
Svårt rollbyte
Det är tungt att se en familjemedlem eller nära vän förändras av demenssjukdom. Om personen som har demens också är förälder, finns risken att hens barn - över tid - kommer att uppleva att de blir föräldrar till sin egen förälder. Ett många gånger komplicerat rollbyte. Men som anhörig måste de egna känslorna ofta läggas åt sidan till förmån för allt det praktiska som måste tas om hand.
Trots den egna sorgen måste en anhöriga orka. Orka lugna en ångestriden mamma som ringer tio gånger om dagen, orka åka ut mitt i natten och leta efter en pappa som gått vilse, orka ringa hemtjänsten när mamma påstår att ingen mat har levererats på flera dagar och orka hjälpa pappa att hålla koll på tid och rum.
Appen som länkar samman
Vi på FamilyLink vet vad det här handlar om. Det var just en demensdiagnos och de svåra åren därefter som är orsaken till att vårt företag bildades. Rikard som grundade FamilyLink, tog i flera år hand om sin demenssjuke pappa, och det är hans erfarenheter av att vara anhörig som ligger till grund för Jocce, ett kommunikationshjälpmedel i form av en app. Jocce-appen fungerar som en länk mellan dem som bidrar till omsorgen runt någon.
Hjälp varandra att hjälpa
Ensam är som bekant inte stark. Tillsammans med andra blir allting lättare, också när det gäller att skapa trygghet för någon som inte längre klarar sig själv.
Läs Jenny Strömstedts krönika här:
https://www.expressen.se/…/ibland-orkar-jag-inte-halsa-pa-…/